*ler*
Det är ljust när jag vaknar. Förvirrar till mig lite (till) och jag tror att jag försovit mig...
Cyklar med lätta ben mot nya utmaningar. Ljumma vindar i ansiktet och fågelkvitter i öronen placerar ett fånigt leende på mina läppar. (Det går bara inte att få bort).
Jag måste se helt gaalen ut där jag kommer på min röda cykel och fånler, med rosa hattcykelhjälm på huvudet och silvercellon på ryggen. Jag bjuder på den.
Livet är gött för närvarande. Ett lugn som inte funnits på länge har infunnit sig och jag njuter bäst jag kan. ;)
Viss ångest över framtiden gör sig med jämna mellanrum påmind, men för övrigt är livet ytterst behagligt.
Jag är omringad av diverse skojigheter, fina människor, tid och solsken. Det är svårt att klaga.
Kommentarer
Trackback