...men tack och lov tror jag att jag anar ljuset därborta någonstans!
Under dagens första övningspass ringde min handledare (prakik). Han var sjuk. Ett glädjeskutt i hjärtat. Ledig kväll! Dock tredubbelt bakslag när han sedan frågade om jag kunde ta hans elever! Hjälp! Panik. Ångest. Men jo. Jag tackade ja. Kunde bara inget annat! Fy fan. Men nu känns det ändå okej, överkomligt. Jag hoppas och tror att både jag och eleverna kommer överleva eftermiddagen. Men läskigt, ja! Men å andra sidan, jag skulle ändå varit där i två av de fyra timmarna och innan dess skulle jag bara ha tvättat... Så jo. Lite pengar och att få undervisa allena känns ändå som rätt beslut.
Hade lektion idag och den gick faktiskt fint. Det tackar jag Gud för. Av många anledningar.
Tack.
Nu ska jag öva, pyssla och förbereda praktiken... nej, vicket (!) så gott det går.
Håll tummen om du har tid, så är du världs. ;)
Puss puss, haaaj.
Hade lektion idag och den gick faktiskt fint. Det tackar jag Gud för. Av många anledningar.
Tack.
Nu ska jag öva, pyssla och förbereda praktiken... nej, vicket (!) så gott det går.
Håll tummen om du har tid, så är du världs. ;)
Puss puss, haaaj.
Kommentarer
Postat av: Haannaa
håller alltid tummen för dej, båda t.o.m! ;)
Trackback