"Den late bär hellre ihjäl sig än att gå två gånger"
... sa mamma till mig en gång när jag var liten och höll på att rensa trappen på mina miljoner saker...
På något sätt ekar de orden alltid i mitt huvud och så fort jag tar i lite extra så minns jag den där gången så väl... Som nu, till exempel, då mina armar skakar av överbelastning. Gröten håller på att trilla av skeden, och allt detta bara för att jag tänkte att jag skulle klara det. Det gjorde jag iof sig, men ändå... Måste sätt sjukt kul ut när jag gick mellan ÖB och hem, med cello på ryggen, en väska full med böcker och så finalen: två gigantiska tavelramar! Haha! Pust och suck. Hemma nu i alla fall, med ramar och allt. Och sjukt långa armar... Men nu jädras ska det bli lite hemtrevligt! Weeiiii. Hihi.
puss!
/ en laud druuul
Köpte du ramar på ÖB:s? Bra tips!
hehe...låter typiskt både för dig och för caroline ;) Fick använda den frasen idag till min far när han skulle bra ner flaskor och burkar i källaren...det slutade med att han spilde ut julmust på golvet! Pussen&kramen