Ännu ett kapitel av mitt liv ner i kartonger
Nu regnar det här. Igen. Det har varit världens mest omväxlande väder här den senaste veckan, känns det som. Men å andra sidan är det faktiskt ganska så skönt att kunna vara inne utan något som helst dåligt samvete. Och inne behöver jag vara denna helg. Jobbar förmiddagarna och utöver det måste allt packas - både till Malmö och Monaco. Och tvättas. Och städas. Och lite till... =) Men jag njuter när jag går omkring här och pillar och lyssnar på musik. Har alltid uppskattat att vara ensam hemma, så länge jag kan minnas. Så skönt att bara få vara, allt på sina egna krav. Och så skönt när någon man tycker väldigt mycket om sedan kommer hem till en. Hem till sig. Hem till oss... =)
Jag har skjutit upp flytten från Göteborg mentalt ganska ordentligt. Tänkt att det är länge kvar. Men nu inser jag att det sammanlagt rör sig om 5 dagar! Fem ynka dygn! Det är inte utan att det knyter sig lite i magen... Jag har ändå fått ett liv här. Jag har ett liv här. Lägenheten, staden, vännerna, jobbet... Allt det kommer ändras och det är klart som fasen att det känns. Blandade känslor, visserligen, både positiva och negativa. Men med tanke på att jag har fällt tårar när jag tvingats lämna mitt älskade Österrike... hur ska jag då inte känns nu? Nu när jag helt klart lämnar en bit, ett år, av mitt liv bakom mig. Bygger inte vidare på det, utan lämnar det. Lämnar det fast med möjligheten att en dag kunna återuppta det. Mer eller mindre. Men aldrig samma...
Aldrig mera studerande på Ljungskile folkhögskola. Aldrig mer bosatt på Västkustgården. Aldrig mera som inneboende hos Calles och Simons syrie...
Suck.
Men så är det ju en himla massa saker som är bra också, så klart. Förmodligen till och med fler än de jobbiga. Men just nu, då fylls jag av separationsångest och tusen frågor. (Allt det roliga kommer jag ju skriva om här sen...).
Du vet... hur tungt det än är att lämna det bakom sig så försvinner inte vännerna, och inte heller Göteborg. Ni kan alltid återvända, på semester och också för alltid om så önskas när skolan är slut... och som sagt... vännerna försvinner aldrig, oavsett vart ni bor... they are just put on hold..! =) Och du... sen råkar jag veta att vi kommer ha jävligt roligt nere i Malmö, så de där åren då vi tvingas vara i den där staden så... ska vi nog överleva..! =) Love you babe!
Du flyttar också på torsdag? Jag förstår verkligen att det känns svårt, jag har också svårt att förstå det där med Ljungskile och att man faktiskt packar ner ett helt år i lådor och väskor. Men förutom den lilla skvätten tår i ögat, så känns det faktiskt rätt bra. Det finns så mycket bra som händer i höst, det är ett steg mot framtiden och det steget behövs verkligen! Jag hoppas du hör av dig någon gång, för jag är verkligen sugen på att spela med Malmös grymmaste cellist! Pussar och kramar och framförallt: lycka till Johanna, du kommer gå långt!