Svårare och svårare...

Jag har kommit fram till att det blir svårare och svårare varje gång jag och Calle måste åka ifrån varandra... Omställningen - från att ses varje dag till att bara synas på helgerna - var inte alls lika svår i början. Då var allting nytt och jag njöt av att ha tid för mig själv igen... Missförstå mig rätt! Jag njuter fortfarande lika mycket, och jag trivs fortfarande lika bra på skolan - men när man vet att man måste åka ifrån varandra om några timmar... då är det jobbigt. Riktigt jobbigt, faktiskt. Sen är det bra igen när man väl är på väg hem... Lustigt.
Man längtar liksom konstant tills det blir helg och man får träffas igen. Det är inte utan att man hade velat somna på hans arm varje natt... Mmm... *myser* Men den tiden kommer, det vet jag. Det gäller bara att stå ut - och njuta av korridorslivet. ;)
Om två veckor är det ju då dags för Karlshamn igen, och det ska bli himla skönt. Då har man varken skola eller jobb att ta hänsyn till. Bara umgås. Med varandra, familjerna, vännerna... Mmm, det ska bli gött.
Nu är det dock måndag morgon och jag ska alldeles strax göra ett avstamp för denna veckan. Jag kom nyss tillbaka till Ljungskile och första lektionen börjar om sju minuter. Sedan rullar det på igen. :) Åhh, det är verkligen kul här! Ahh! Blir dock galen på mitt labila jag! Hur kan jag vara så ledsen ena sekunden och jätteglad och oberörd i nästa? Hmm... Nåja. It could be worse. ;) Back to business nu då ja. PUSS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback