Framtidsångest.

Den smyger sig på med jämna mellanrum, lägger sig som en sten i magen, gör att hjärtat nästan flimrar och fingrarna tycks skaka av sig själva. Ångest. Oro.
Men jag har valt den väg jag valt och oviss framtid är en del av reglerna.
Allt som oftast kan jag lugna mig själv och tror nästan på mig själv när jag intalar mig att "allting löser sig till det bästa".
Oftare en vanligt har den smugit sig på denna senaste tid. Jag anar att det har att göra med att den framtid som alltid känts så avlägsen, så långt fram i tiden, nästan är här. Jag står inför mitt sista år på musikhögskolan och det finns inga som helst vare sig planer, garantier eller aningar om vad som händer sen. Det vänder sig i magen på mig. Men bara lite. Det är som sagt en av spelets regler, det vet jag ju. Och därmed också en del av.... tjusningen?
Men så tänker jag lite till, lite längre. Tänker på hur jäkla gött livet är just nu. Jag spelar lite här och där, jag jobbar lite på Cross, jag har tid och ork till nära, kära, golf, träning, etc. I framtiden drömmer jag om hus och barn. Det finns så mycket som gör mig lycklig. Så mycket av det som jag redan har eller i varje fall har tillgång till. Så varför denna framtidsångest?? När jag tänker på det ur detta synsätt så känns det så mycket bättre. Då känns det verkligen som om allt kommer att bli bra, att jag kommer vara lycklig (även sen) och kanske är det sant som Schönbergarna alltid säger: att allting löser sig till det bästa. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback