HYDDAN BLOGGAR

De senaste dagarna har Calle hyrt en videokamera så att han ska kunna lägga över alla gamla filmer från hans barndom till datorn och dvd. Film på film har rullat i en liten ruta på vår dator för att hinna med så många som möjligt. Pappa Per-Olof har verkligen varit flitig med dokumentationen, det måste jag säga! Och det är så himla roligt att se! Calle är en helt underbart söt liten blond och busig pojke, nära till skratt och kramar. Lilla Caroline är lika bedårande hon och som bebis är hon fantastiskt rolig med sitt söta sätt att både försöka prata och krypa... Storebror P-H är värsta coolingen och jag kan inte undgå från att tänka hur väl han skulle passa in i ett avsnitt "Fresh Prince" eller "Huset fullt", haha! Det är fint att få se barnen tillsammans med sin mor. Och vad lika de är, slår det mig! Kärleken som finns på filmerna gör mig helt varm och glad. Glad blir man också när Per-Olof dyker upp lite här och var och till exempel trillar av skidliften, hihi..!
När jag tänker på hur Calles och mitt liv flätats ihop blir jag också glad. Och fascinerad... För hur stora är oddsen att man som ofödda bebisar sitter bredvid varandra under körrepetitioner, att min mamma har suttit barnvakt till äldsta brodern, att Ann-Christin och Per-Olof valde att döpa sin dotter just efter min mor, att de flyttade men kom tillbaka till Blekinge och där hamnade vi i samma klass, och efter att jag varit tillsammans med hans bästa kompis (vi tar det en annan gång, haha), så blev vi ett par. Och ett par som snart hållit ihop i fem år! Hur stora är oddsen att man överhuvud taget lyckas hitta nån man älskar av hela sitt hjärta, och som älskar en tillbaka likadant? Det är fantastiskt, tycker jag.
Jag tror på ödet. Och jag tror på kärleken.
<3