Hyddan lättar hjärtat*

Ska snart plocka upp cellon min igen.. Så snart katten hoppat ner från mitt knä och jag bestämt mig för om jag kanske skulle göra en deg till en bröd eller några bullar att jäsa under tiden..? Kunde ju vara gott med nybakat ikväll... :) I skrivande stund är jag dock inte det miinsta hungrig! Calle bjöd mig på sen lunch på Greekway och heja vad mat man får där - och heja vad god den är! ;)

För övrigt funderar jag en massa på framtiden. Inte dagdrömmar om mysiga hus och söta ungar, nej, om vad jag vill. Med mitt liv. Karriärsmässigt. Det är en för jäkla klurig fråga som inte tycks ha något klart och bra svar. Vad jag vill är en sak, vad jag kan en annan, vad som är rimligt ett tredje, hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut ett fjärde... ooch såå viidaree!! Åhh. Får ont i magen av allt tänkande - men jag kan bara inte låta bli!
"Allt löser sig till det bästa", är Calles motto och det ligger kanske lite i det... tänker jag, som tror att ödet har ett finger med i spelet och en gång i tiden lovade mig själv att alltid hellre ångra nåt jag gjort, än nåt jag inte gjort. Så varför tveka? Varför inte bara kasta mig hejdlöst ut och lita på att jag kommer landa på båda fötterna (någonstans) och att det kommer bli... bra. Det har det ju blivit så många gånger förr. Det kan ju inte bli en total katastrof bara för att man vill testa en ny väg, eller i all fall bara snegla lite åt ett annat håll? Nej. Så på med peppen och självförtroendet, hydonk! Ja. Det är nog enda sättet.
Så får vi se vad som händer. :)
Nu blir det nog lite baking ändå. Och cello. ;)

Püss pyss!
Johanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback