Wii dit och wihi hit. (Hydonken hoppas! Och trotsar med Levengoods ord i öronen).

Så var årets sista skolvecka igång, och som alltid innebär den julkonsertsprojekt. Inte helt fel att sitta i orkester några timmar om dagen och sedan unna sig lite lediga eftermiddagar och kvällar. ;)
  I eftermiddags var jag och mina kollegor på Operan, drack glögg och spelade celloensemble - mycket trevligt och helt och hållet opretantiöst! ;) Nice, hihi.
  Imorgon ska jag och Calle umgås (han är ledig!!) och handla julklappar. Mmm! <3

Nu befinner sig svägerska och svärfar i vårt vardagsrum och spelar Wii med Calle. Riktigt roligt måste jag säga, som är svårflörtad när det kommer till dator/tv-spel. Näästan så man blir sugen på att testa Wii Fit, hihi! Nån som testat? :P

Julen närmar sig och det börjar kännas bra och fint. Det gör det alltid iofs, jag är ju något av en julsucker, hehe, men all tid ifrån Calle (såå tråkigt när man konstant "går om varandra") har onekligen tagit lite av julkänslan från min mage... Men nu lever jag på hoppet - kanske kan vi hinna ses i jul! Wihi. Vilket jag vid närmare eftertanke inte borde skriva, "för då slår det säkert inte in". Men jag håller med Mark Levengood där - hur ska vi lyckas nå våra drömmar om vi bara håller dem för oss själva? Men så är det ju det att det kanske inte gör lika ont om ingen annan vet om dem...
Värd en tanke den ni.

God natt, fina människor!
Kramar***

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback