Julie Andrews och jag

"Vad är det du tycker är så speciellt med Julie Andrews?", frågade Jonas mig tidigare i somras, då han spenderat natten i mina föräldrars gästrum. Väggarna där har fått stå till tjänst då mitt egna rums var fyllda med bilder och affischer...
Jag hade inget vettigt och välformulerat svar att ge honom. Jag har uppenbarligen inte tänkt så mycket på det... Det bara är så! Men vid närmare eftertanke så beror det med all säkerhet på hennes talang, hennes varma utstrålning, lugna och vackra röst, med mera, med mera...
Och så har hon ju liksom alltid "funnits där". Från det att jag var 3 år gammal och blev tokkär i "Sound of Music". Efter det lekte jag och min kusin, som dessutom var min granne, "Sound of Music" så gott som varje dag. Mamma sydde kostymer till oss. Hon, som heter Maria, fick vara just Maria och jag, som var väldans förtjust i nunnor haha, fick agera nunna. Maria som nunna. Man ville ju vara Julie. Fast ibland blev det nog även abedissan, hehe. ;) Så vi kollade på filmen dagligen, sjöng låtarna (på vår fantastiska engelska) etc. etc...
Sen följde Mary Poppins och jag insåg att det var allt nåt alldeles extra med den där Julie.
Efter det följde några år då intresset låg lite mer på is, men så en dag visades "10-dollars-panten" (Little Miss Marker) på TV och intresset vaknade igen. Tyvärr är det ju i princip bara dessa filmer, och "Blåst på konfekten" (10) som visats då och då i svensk TV. Men jag började leta efter mer matieral och hon har ju gjort så mycket! Och så mycket som är bra! Så hur kan man inte fastna, undrar jag? ;) Hihi. Sort of i alla fall. Duktig är hon och hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
I år släpptes hennes första självbiografi och den läser jag just nu. Den fick mig att tänka på allt jag har med henne (det är en hel del, men jag är inte så flitig på att titta o lyssna nuförtiden) - och det jag inte hade. Jag chansade och sökte på hennes namn på youtube - och hjälp vad där finns grejer! Jag vet att jag kollat en gång för väldigt länge sen och då fanns det inget utöver filmklipp, men oj vad mycket och oj vad roligt att få se vissa saker där! Saker som jag aldrig ens hört talas om, aldrig trott jag skulle få tag i, saker jag hört på LP tusen gånger och gissat mig till vad de gjorde på scen... Rrroligt! :) Så nu är lågan lysande igen. Och ja, så länge jag lever, lär jag svara att "Sound of Music" är min favoritfilm och att min högsta dröm är att få träffa Julie Andrews... ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback