Är det musiken som gör det?

Är det musiken som får min känslor att minst sagt svalla?

För jäääklar vad jag blir känslomässigt störd (fel ordval kanske hehe?) när det gäller musik.
Ena sekunden svävar jag bland molnen, helt överlycklig, i nästa kan jag inte sitta still och i nästa går det bara inte att hålla tillbaka tårarna och det känns som om världen håller på att rasa samman...

Min ena lärare sa förra terminen att om man ska jobba med musik så måste man älska den. Han gav oss det att tänka på. Jag behöver inte tänka mera:

JAG ÄLSKAR MUSIK

Det är helt galet... Och helt underbart! :)
Dock var det först i höstas som jag verkligen blev 110% klok på det, att musiken helt klart är mitt liv. Calles far gav mig helt klart något nytt att tänka på... "Men hur känner du dig när du spelar?", frågade han. Jag hade aldrig ställt mig den frågan förut, åtminstone inte sådär rakt fram. Visst insåg jag att jag mådde bra, men att sätta ord på det var svårare än väntat... Jag har kommit fram till följande i alla fall, hihi:

När man spelar eller sjunger mår man bra i både kropp och själ. Kan man stycket/låten i fråga är det som att sitta i en riktigt bekväm fotölj, man flyter liksom bara med i det underbara... Och sen flippar jag - på ena eller andra hållet, beroende på valet av musik då ja.

Hehe, måste nog jobba på den där förklaringen - men gött är det i alla fall, och hell yeah, I lööööv music! :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback