HYDDAN BLOGGAR

Jag vaknade precis efter att pappa hade ropat på mig att det var i högsta grad dags att gå till skolan. Ytterdörren öppnades, men det var inte Lisa. Därute stod däremot Liselotte och rökte den längsta cig jag någonsin sätt......

Otroligt luddig dröm - som de flesta drömmar jag brukar ha...
Denna gav mig dock en orolig känsla i magen. En känsla av ensamhet... En känsla av... En känsla av att vi helt enkelt inte har lyckats så bra. :( För underförstått var det nog en hel del sanning i drömmen... Underförstått så menade den det där, om ensamhet och att vi inte lyckats så bra som jag tror vi alla ändå hoppades... :(

Hela livet har man hört att sådant händer. Men på något sätt kändes vårt tjejgäng som något alldeles extra. Det var det nog också, på sitt sätt, men... Ahhh fan då. Varför kunde alla inte bara vara lite intresserade - och visa det? Det är verkligen skittrist... Fan då, deppig jag blev av denna dröm då... och denna sanning... :(

Man har också hela livet hört att det kommer ge sig och man kommer få se vilka som är ens "riktiga vänner". Jag förstår principen. Men nej, alla de jag tänker på har varit riktiga. Skillnaden är väl snarare den att man helt enkelt tröttnar (och bli lite ledsen) på dem som inte ens försöker... För uppenbarligen måste man försöka lite... :/

Hur blev det såhär? Cosmogänget börjar se lite dimmigt ut...
Varför blev det såhär? Ganska säker på att alla ville att det skulle gå vägen...

Inga ursäkter godtages. Alla har vi massor att göra.
Faktiskt.

Tråkigt som fan... suck...

Over and ouuuuuuuut.